Milo är egentligen min brors första häst men då han inte längre håller på med hästar fick jag ta över honom.

Mille som han även kallas är en väldigt speciell liten häst. Man kan jämföra honom med Mulle från min häst- tidningen. Ena dagen är han som en cool gammalgubbe och nästa dag är han som en liten bebis som är rädd för det mesta.

Jag och milo har varit med om många skenturer under årens gång.

Den gången som jag kommer ihåg mest var då vi var på umåker en gång för att en tjej i stallet vi hade hästarna i då höll på att ta licensen.

Det skulle köras två provlopp. I det ena skulle jag köra milo och i det andra skulle jag köra Domill, en supersnäll hingst som vi hade då.

Jag värmde Milo på banan och jag tror det var höst för det blåste löv runtomkring. Självklart så var han på sitt rädda humör den dagen.

Vad tror ni hände när det blåste några löv framför hovarna på honom?

Jo han blev jätterädd och då menar jag verkligen rädd!

Så där for vi i världens sken runt banan, jag var ganska liten då så det var läskigt men mamma ropade från sidan av banan att jag skulle fortsätta driva på honom, så det gjorde jag. Efter några varv ville han sakta av tyckte han men då fortsatte jag bara att driva på tills jag sa åt honom att stanna och då gjorde han det.

Det var på skakiga ben som jag klev ur den sulkyn. Jag började gråta när jag stod på fast mark igen och mamma sa att jag skulle behöva köra han i båda loppen eftersom den där tjejen inte längre vågade köra honom.

Just då ville jag absolut inte köra något lopp med honom! Men efter ett tag så bestämde jag mig ändå för att göra det och det är jag idag väldigt tacksam för att jag gjorde!

Även fast jag och Milo inte här det starkaste bandet mellan oss så är det ändå jag som har satt hans rekord :)

Milo är som sagt en väldigt speciell häst men även så rolig med sina små knasigheter.

En av hans special grejer är att vill han gå åt ett visst håll när man har han i grimskaft så går han, utan tvekan! Det spelar ingen roll hur mycket man än håller emot, han tjurar ihop och går dit han vill ändå!

En annan rolig sak med honom som man med åren har lärt sig att skratta åt är att man man ska lasta på honom på transporten så är han väldigt tjurig från början men får han bara stegra en gång så går han sen snällt in som ett litet lamm.

Han är en riktigt fin häst men väldigt speciell.

/ Alexandra