Hela dagen har jag gått runt och tänkt på hur fantastiskt hela historian är med Ralle. Såg honom på annons och föll för honom, åkte och provkörde honom och kände direkt att det inte var någon jag ville ha. Lat, dum och dryg var han för mig då. Folk berättade hur han var och att det inte var någon häst som de rekommenderade. Han var svår att hantera, extremt lat och allmänt jobbig. Så vi åkte hem och några månader gick och han var fortfarande inte såld. 

 

Bestämde mig då för att prova låna honom och antar att folk tyckte jag var helt dum i huvudet och att de inte trodde på mig alls. Men jag såg liksom bara möjligheter, allt går om man bara vill och orkar. Med Ralle har det handlat om att ta allt sakta men säkert. Jag hade aldrig provat något liknande nån gång, han var liksom ett helt nytt projekt för mig. Vet inte hur många gånger som jag har frågat mig själv varför jag tog honom. Vet inte hur många gånger vi har stått på gården, i skogen, på vägen ja vars som helst och han har vägrat gå. Han lyssnar inte på pisken vad man än gör, det var liksom att vänta ut honom tills han förstod att han skulle gå framåt. 

 

Undrade förstås vad som var felet, en normal häst beter sig inte på det viset. Fick då veta av uppfödaren att han som tvååring mest troligt blivit hur hårt tränad som helst och tappat lusten till livet totalt. Där var alltså en del av förklaringen. Med lite mer förståelse för hans beteende var det bara att fortsätta kämpa. 

 

Sakta men säkert gick det framåt, hade inga förväntningar och tänkte liksom inte ens på kval nån gång, mer än att det inte var aktuellt. Ju längre tiden gick ju mer började förhoppningarna komma. Kanske skulle han kunna komma till start en vacker dag? Tränade på fruktansvärt försiktigt efter vintervilan 2011/2012 och kvalade honom i juni, och då klarade han det, det var liksom det största som hänt haha, vem kunde tro de? Inte då jag iallafall. 

 

Sen dess har det i princip bara gått framåt. Jag är så glad över att jag valde att ta honom. Det har lärt mig så otroligt mycket, tillexempel att man aldrig ska ge upp, man ska ta det lugnt och tro på sig själv och sin häst! Jag hoppas över allt annat att vi har många fina år kvar tillsammans!