Domill köpte vi som sagt tillsammans med Mysan. Han var världens snällaste hingst! Cool lugn med ston och även fast jag bara var 8 år gick han snällt som ett lamm efter mig. 

Sommaren 2004 hade vi hästarna i en by vid vid månsåsen, östersund (kommer inte på namnet på stället just nu).

Den sommaren vilade Fappris från travet så då hade jag bara Mysan och Domill att tävla med. Så Jag och Fanny red hela den sommaren upp o ner, fram o tillbaka längst deras ängar. Det var hon vi hade hästarna hos så jag bodde mer eller mindre där:)

iaf så var det bygdetrav på Lillåkra, en liten 800m bana vid hackås och det skulle även vara ponnygalopp så vi anmäldes dit. Jag på Domill och Fanny på Mysan.
Starten gick bra och Jag tog ledningen direkt och tätt efter kom Fanny, vi hade ju tränat hela sommaren så vi flög iväg och höll ledningen enda in i mål och Fanny höll även sin andraplats in i mål. Det var en så sjukt roligt! 

 Samma sommar var vi på hingst premiering på Wången med han men han blev tyvärr inte godkänd då dom tyckte att han inte hade tillräckligt mycket hingstkaraktär, han var för lugn helt enkelt. 

 

Ett minne som värmer extra mycket i mitt hjärta är Tisdag 27 juli 2004. Det var ett insprängt ponnylopp på östersundsbanan och jag var anmäld på Domill. Vi stod på 20m tillägg och hade bra hästar både framför o bakom oss. Vi tog oss iväg och började komma ikapp ledarhästen, vi körde om men blev snart omkörda av samma häst och så höll det på enda till bortre långsidan in mot kurvan då Domill drog ifrån och vi utökade ledningen och tog en säker seger med ett nytt rekord. I vinnarcirklen blev jag intervjuad av Leif Loket Olsson. Inte nog med att jag fick ett superfint täcke, rosett o pokal fick jag även två proppfulla papperspåsar med mat o så från Konsum! 

Men den 16/12-06 tog min o hans resa slut. Han blev förgiftad och rasade i vikt på bara ett ögonblick. Vet från ånäset kom men orkade inte ens titta på honom där han låg i min famn utan sa bara Du kan ju höra av dig om han lever imorgon. Vi tillkallade en annan vet som iaf gav han dropp och pysslade om honom för att lugna våra sinnen även om vi visste att det inte gick att rädda hans liv. Så han dog i min famn och sen åkte jag o mamma ner till uppsala o SLU för obduktion. 

Han lämnade två små trollungar efter sig. Mantis o Billy.

Milo var Dommes bästa vän och dom lekte jämt i hagen. Jag vet inte hur många grimmar dom bet sönder för varandra.. Vitamin däremot var hans fiende och dom gick verkligen inte ihop.

 

Jag har inte så många bilder på honom då den andra datorn är sönder o det var där alla bilder fanns...

Men här kommer dom jag har!