Firm fick vi låna utav Fridas farfar som förövrigt är världens snällaste farfar!

Även fast han var en gammal travare så lyssnade han otroligt bra och var inte döv i munnen om man säger så.

Johanna var ofta här den tiden vi hade Firm och då brukade vi rida ut på honom båda två och en gång när vi var ute så kom han in i slängtraven efter att vi hade galopperat så jag hoppar från ena sidan till andra och drar ner Johanna som ramlar rakt på mig så jag tappar luften.. Det roliga med det hela är att när hon reser sig upp säger hon tur det inte var så hårt sen ser hon hur jag chippar efter andan blir hon genast orolig och säger åt mig att andas lugnt med djupa andetag och med uppsträckta armar. När jag hade återfått andan fanns det bara ett problem till... hur skulle vi komma upp? vi red barbacka och han var hög i mankhöjd så det var inte lätt för två kortisar som mig och Johanna. Efter att ha gått omkring ett tag hittade vi en stor sten och kunde hoppa upp igen.

Johanna tränade Firmen till att kunna gå direkt från skritt till galopp så man skulle slippa släng traven när man red barbacka och tillslut gick det.

En sak som var speciell med Firm var att han hittade hem när vi red vilse en gång. och vi var verkligen vilse... Mamma lät han gå på långa tyglar och sa till honom att gå hem och då gjorde han det. Det var så jäkla coolt! 

Han var en otroligt snäll o trevlig häst och jag tror han lever fortfarande men är inte säker..

 

Har tyvärr inga bilder:(

/Alexandra