Fappris resa hos oss började inte så bra.. När hon transporterades till oss gick hon lös och fastnade i bommen så hon bröt benet. Hon opererades i Umeå utav Birger Andersson och han blev så otroligt imponerad av henne för ca en timme efter operationen så stod hon redan upp och var pigg o glad.

Sen fick hon gå på konvalicent i ett år och sen började vi lätt träna henne igen. Så den 17 mars kvalade Krille henne åt mig då jag inte vågade göra det själv o tiden blev 3.17,2. Vi tränade på ännu mer och den första starten gjorde vi på Dannero där vi kom trea på tiden 3.16,2 vilket betydde en sänkning på 1 sekund på våran första start! En månade efter det var det en heldag på Umåker som vi anmäldes till. Vi blev anmälda till två ganska tuffa lopp så vi hade spår 1 i båda loppen. Vi kom i väg i en väldans fart och utökade bara ledningen mer och mer i det första loppet och vann med hela upploppet, vilken LYCKA! Mikis stod på upploppets innerkant och sa åt mig att jag skulle sakta ner så hon inte sänkte så mycket men det blev ändå en rejäl sänkning till 3.03!!! Alltså 13 sekunders sänkning. Och det gick inte sämre i det andra loppet. Åter igen flög hon iväg och vi vann med minst lika mycket denna gång och hon sänkte sig ytterligare 1 sekund.
Sen dess har det bara rullat på.

Det har varit hon och jag hela tiden och jag har lärt mig massor.

Andra säger att hon är en surkärring men jag ser vem hon verkligen är innanför hennes skal.<3

 Jag började även min montékarriär med henne och monté är något hon verkligen tycker om. 

2007 fick min lilla gumma ett föl. När jag kom ut på morgonen en dag så såg jag att fappris vaktade något och när jag tittar in i boxen ser jag en liten fölis ligga bakom fappris. Vi blev lite förvånade för vi hade räknat med att hon skulle föla en månad senare.

När min shettistid var över kunde jag bara inte släppa taget om henne så hon fick vara kvar här hemma innan jag valde att skicka henne till travskolan i skellefteå där hon står än idag.
Det har varit väldigt mycket upp och ner där och ibland önskar jag att jag inte alls skulle ha tagit henne dit men gjort är gjort o hon kommer alltid att finns i mitt hjärta och jag i hennes. 

När jag är o hälsar på henne gnäggar hon när hon ser mig o då blir jag helt varm i hjärtat.

Men jag blir samtidigt så otroligt ledsen över hur "dom" har behandlat min gumma vissa gånger...

 

Det finns så otroligt mycket jag skulle kunna skriva om henne, hon är mitt hjärta.

Här kommer bilder:)