Vart ska jag börja? Orken var allt! Han var min trogna springar, han var min hjälte.
Och han har lärt mig mycket, väldigt mycket!

 

Första gången han kom till oss var den 3 November 1999 och Mikis skulle ha honom på foder i ca 1 år. Han var hingst på den tiden men världesn snällaste ändå. Det enda han verkligen inte kunde var att stå uppställd på gången. Han fick mer eller mindre panik då. Stod o trampade fram o tillbaka, sket tills det inte fanns nå mer att få ut...
Men Mikis kämpade på med honom så otroligt mycket och dom tog sig till start. Orkan sprang på mycket bättre än vad han någonsin gjort med sin ägare så där började avundsjukan som sen skulle ta våran ögonsten ifrån oss...

Men dom fick en start som sticker ut i mängden.

Det var sommar och vi var i hoting för att tävla. Regnet öste verkligen ner och det blev översvämning i de gamla stallen.. (ni som har varit på hotingbanan vet kanske vilka jag menar)
Iaf så hade Gustav Wernäng satt på Orken ett norskthuvudlag men det var lite för stort så dom hade trixat till det på nå vis. Men oj vad han sprang! Han sprang som aldrig förr! och Mikis skrek till oss:
Jag orkar inte hålla honom!!!
Och så fick Mikis o Orken den coolaste segern man någonsin kan få!

 

Men sen tog sagan slut...

Iaf nästan.

Hans ägare skulle ha tillbaka honom och det blev en massa tjafs.. men så fort han var tillbaka hos ägaren så skickade dom iväg honom till en annan fodervärd och även där blev han bortsliten för en bagatell.

Och så var han plötsligt tillsalu.

Så vi köpte honom, men det var inte det enklaste. men efter mycket slit så var han åter hos oss igen, den 1 juni 2002 och där skulle han stanna i all evighet.

 

Det finns så otroligt mycket mer jag skulle kunna skriva om honom men jag ser att inlägget börjar bli långt nu så jag tänkte avsluta med att säga:

 

Några bilder:)