Hej och förlåt för den otroligt dåliga uppdateringen. Ska försöka bli bättre men det finns inte alltid tid för bloggen så då glöms den lätt bort.

 

Jag har fått lite tips från bästa Rebecca så nu hoppas jag hon blir glad!

 

Och nu tillbaka till rubriken, en betydelsefull häst.

Det är otroligt svårt för mig som har och har haft en hel del hästar. att bara välja en är ett svårt val eftersom alla har en viktig del i mitt liv. Med just detta inlägg tänker jag tillägna min älskade och trogna, Orkan z, som har travat vidare till de evigt gröna ängarna och min lilla gumma, Näsvallens Fapriola, som numera bor i Skellefteå. 

 

Orkan var världens snällaste lilla ponny, även om hans öron såg ut som jävulshorn. Han var från början mikis men när hon slutade med travet och hästarna fick jag/ tog jag över honom. 

Han lärde mig så mycket som jag än idag är tacksam för. Han visade mig vägen till monté och han fanns alltid där för mig. 

Vi gick igenom mycket han och jag.

Han var en häst jag såg upp till, jag kände mig stolt och lika bra som mikis när jag höll på med honom, det spelade ingen roll om jag så bara borstade honom. Han var min stora idol! 

Jag klandrar mig själv för att inte jag fanns där och skyddade honom när han råkade ut för olyckan som ledde till hans bortgång.

Jag hatar mig själv för att jag trodde på veterinären som sa att vi skulle fortsätta behandla honom i två dagar till fast än jag såg på honom att han var störd över att se så dåligt på ena ögat... 

Men jag är otroligt stolt över mig själv att jag efter det sista veterinärbesöket tog det väldigt svåra beslutet om att ta bort hans smärta och avliva honom. Med det var till det bästa. 

Jag sa hejdå, sen fick han lugnt och stilla somna inför evigt. 

Även om han har travat vidare så lever han kvar i våra hjärtan❤️

Fappris, min underbara sur-tant❤️

Utan henne hade jag inte stått här där jag står idag. För oss sa det bara klick. 

I en stor grön vagn, en grön dress och krilles på tok förstora hjälm (hade en egen hjälm men av någon anledning som jag just nu inte kommer ihåg brukade jag ibland låna krilles) såg jag ut som lilleskurt bakom min underbara gumma. 

Det spelade ingen roll hur sur hon än var för i mina ögon var hon alltid lika snäll som ett lamm. 

Åren gick och jag blev för gammal för min gumma så nu bor hon och mysan i Skellefteå. Jag ångrar att jag inte välde ett bättre ställe åt dom men nu har det inte så och det viktigaste är iaf att hon och mysan fortfarande bor tillsammans. 

 

/Alexandra